Min önskelista

Dödstrött efter en mycket produktiv fredag. Har suttit och skrivit hela dagen i någon slags mellanflow. Funderar nu mycket på källor och någon slags korrekthet. Allt från uppfinnandet av en adress i Helsingborg som skulle ha funnits 1967 till varför en av mina karaktärer på mest trovärdiga sätt väljer att att avstå från den största kärleken av dem alla.

Att skriva en trovärdig bok, vilken upplevs som sann och gripbar, borde påminna en hel del om hur skådespelare och regissörer resonerar kring trovärdigheten av sina roller. Vilka nyanser behövs? Hur skulle det och det sägas/upplevas/göras i verkligheten? Vad är mest trovärdigt men framför allt vad får trovärdiga saker och ting att också bli till starka nog och sticka ut tillräckligt mycket för att de ska kännas värdefulla för läsaren? 

Jag visste att min romanidé var svår redan från början eftersom två karaktärer på helt olika platser i tidsaxeln ska vävas samman. Men jag gillar att hitta lösningar, förkovra mig i historia och  utmanas i mitt skrivande så det går faktiskt riktigt bra. Flera gånger under mina gångna arbetstimmar har jag tagit mig gör pannan och tänkt att jag måste vara galen som tror att jag kan göra detta svåra och sedan därtill dessutom tro att jag kan göra det bra. Men jag är väl lite galen helt enkelt. 

Jag börjar också få ett rejält sug efter att börja bearbeta råmaterialet. Får mycket idéer som jag skriver upp så fort jag hinner. Idéerna kommer ofta till mig när jag kör bil, lyssnar på ljudböcker eller promenerar, det vill säga när jag som minst har möjligheten att skriva upp dem. Men så fort jag kommer över en riktigt exceptionellt bra idé så måste jag skriva upp den så fort det går. I min telefon, almanacka eller på en enkel lapp. 

Helgen stundar och det ska bli skönt med vila och familjehäng. Och äntligen börjar vi nosa på den tiden på året  som jag tycker så oerhört mycket om - julen. Tjolöholms julmarknad har startat och imorgon ska vi dit. Jag ser väldigt mycket fram emot årets första glögg och den stämningsfulla miljön på slottet. Och Vilgot ska få besöka tomten och önska allt vad nu en snart sexåring möjligen kan önska sig. 

Själv önskar jag mig en hel del efter denna surrealistiska och oroande vecka i världshistorien. Jag hoppas så innerligt att det finns någon som helst god och högre makt där ute och inom oss själva som tar emot den typen av önskelista där konstruktiv dialog, anständighet och medmänsklighet står allra längst upp. Låt oss verkligen, verkligen hoppas och tro på det.