Under sommaren har vår lilla familj varit med i en internetbaserad kampanj via Instagram och Facebook som heter "Längtan". Kampanjen strävar efter en allmänt större kunskap och fler rättvisa och bättre villkor rörande sjukdomen ofrivillig barnlöshet. Ofrivillig barnlöshet är som många av er säkert redan vet ett hjärteämne för mig och allmän upplysning om och sjukvård som rör denna sjukdom är tyvärr 2016 fortfarande väldigt bristfällig. Ja, ofrivillig barnlöshet är klassificerat som en sjukdom av världshälsoorgationen (WHO) och slår hårt de drabbades fysiska, sociala och psykiska hälsa under en avsevärt lång tidsperiod i livet.
Idag kampanjar Erika Westerblad, 33 år för denna viktiga sak på Längtans nätsidor. Gå gärna in och läs. Erika Westerblad har även en blogg om sin kamp för ett barn och en familj.
Själv har jag som sagt varit där. För inte allt för länge sedan var det jag som längtade efter en familj och ett barn så att det sved varje vaken minut. Om man önskar sig barn så hävdar jag att det är den starkaste kraften en människa kan känna.
Jag känner mig engagerad i ämnet och ett mycket starkt systerskap med alla de som går igenom samma sak som jag och min man gjorde för bara några få år sedan. Mitt engagemang har genom de svåra åren och de lyckliga åren som följt med vår son alltjämt mynnat ut i mitt skrivande. Under vår ofrivilliga barnlöshet drev jag bloggen Skål från ensamheten, vilken fortfarande ligger kvar på nätet för läsning och stöd för de som önskar. En dagbok som gav mig ett utlopp och en kanal för min frustration och en kontakt med andra i samma situation. När vår son skulle fylla ett år bestämde jag mig för att ta texterna och publicera dem i en bok. Jag gjorde det i ett hastverk via Vulkan förlag, som hade en utmärkt tjänst för ändamålet, vilket först och främst var att vår son skulle få ett exemplar att äga och att läsa som vuxen. Att boken sedan hamnade hos också andra människor som också ville läsa, både privatpersoner och i barnmorskeväntrum blev jag väldigt glad över.
Boken som jag nu skriver är mitt första romanprojekt och handlar om just detta ämne. Ofrivillig barnlöshet. Jag känner mig inte färdig. Jag tycker generellt er att mycket kring saken fortfarande är osagt. Om kärleken i en relation där barnlösheten sitter på första parkett. Ja, det händer ju något med den. Något som, medan de drabbade sitter i sin situation, ofta inte klarar av att tala om. Inte ens inför sig själva. Jag skriver just nu om denna kärleksrelation i storm och utmaning mellan två längtande människor. Alla inblandade karaktärer är fiktiva. Känslorna är självbiografiska. Detta är mitt projekt och min blivande roman.
Det är viktigt för mig att säga något. Bidra med något. Till andra. Och kanske är jag själv ännu inte helt läkt efter de mörka åren. Kanske är det drivet att till sist komma till någon slags riktigt avslut och sluta fred med alltihop det som nu för mig framåt. Förmodligen är det allt detta sammantaget som gör att jag nu skriver på denna bok. Den måste bli skriven. Jag vill säga något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar